Vicktoria - Mamma & gravid ♡

Godmorgon på er! Hoppas att ni har vaknat på ett strålande humör och att ni mår bra idag, det är Tisdag och snart har halva denna veckan gått också. Jag blir lite smått galen när jag tänker på hur otroligt fort veckorna flyger förbi. Men det är ju lite skönt samtidigt, för då kommer våren och sommaren fortare ;)

 

Hur som helst, i detta inlägg tänkte jag att jag skulle förklara för er varför det inte blir så många slefies i denna blogg eller på instagram & facebook. Det har inte varit lätt att publicera detta inlägg och jag har tänkt på det i flera dagar. Det är mest bilderna jag publicerar som jag har lite smått panik över, texten är inte lika viktig här utan det är på bilderna man ser varför.

 

För att göra hela historien kort så lider jag av hudproblem, acne. Jag har gjort det ända sedan jag var ca 13 år och har förmodligen ärvt det utav min mor som också hade väldigt stora problem när hon var ung. När acnen kom och jag började på högstadiet i samma veva så sjönk självförtroendet i botten. jag fick utstå mycket mobbning och var utfryst större delen utav min skoltid. Denna mobbning ledde till att jag blev väldigt inåtvänd och otroligt blyg, vilket sitter i än idag. Jag har otroligt svårt att prata med nya människor, självförtroendet är i botten fortfarande och jag kan inte ens minnas hur många gånger jag frågat mig själv "Varför just jag?". Att allt detta fortfarande hänger i gör mig så ledsen. Jag vet att det fortfarande finns många människor som tycker att jag är ful, äcklig och töntig. I gymnasiet hade jag en tjejkompis i klassen som jag hängde ihop med varje dag, var hon av någon anledning inte i skolan en dag så var jag själv. Satt själv på lektionerna, i matsalen och överallt. Mina klasskamrater brydde sig inte om mig, och eftersom jag hade så dåligt självförtroende och var så blyg så vågade jag inte inleda någon konversation heller.

 

Det blev dessutom inte bättre när jag provat allt som finns mot acnen, alla medel du kan tänka dig. Jag har även gått till en specialist men inte ens hon kunde få ordning på det. Oerhört tufft har det varit och väldigt många tårar har jag fällt på grund utav detta. Det enda jag inte provat är Roaccutan, eftersom jag var livrädd för nålar och stick i fingret när jag var mindre (det har blivit bättre under graviditeten). Jag fick erbjudande om det hos min hudläkare men vågade inte börja, vilket jag ångrar djupt idag. Just nu så använder jag proactive morgon och kväll, det har hjälpt endel men acnen & ärren kommer alltid finnas kvar.

 

Jag ber om ursäkt för att det blev mycket text, men jag behövde verkligen skriva av mig om detta. Här under kommer två bilder på mig som jag tog i Fredags, men inte vågat lägga upp förrän nu. Det enda sminket jag har på mig är mascara och ögonbrynspenna.